Flytta och fel buss

Sådär då var äntligen den här helgen över. Har hänt massor och ingenting. Vaknade igår och kände mig dunderförkyld och noll energi. Trots det, blev det bättre under dagen, så jag och Robin kunde möblera klart i lägenheten och fixa lite med alla grejer jag har överallt. 

Niklas kom även tillbaka från Lycksele med flyttlasset som skulle till hans nya lägenhet här i stan, samt hade han med sig Alice farmor, farfar och kusinen. Så otroligt roligt att få träffa allihopa! Även "farbror Magnus" var med. Så det blev kaffe och prat en stund innan alla for och jag, Alice, Robin och Niklas slappade för kvällen. 


Idag mådde jag betydligt värre! Förkylningen är verkligen här nu och det kändes under hela dagen. Idag skulle jag och Alice hjälpa Niklas flytta ut helt från min lägenhet. Så efter alla vaknat blev det en snabb frukost, kläder och sen iväg till bussen med det sista sakerna. 

Var en riktigt fin lägenhet han hade fått tag i. Otroligt charmig och jag hade gärna tagit den istället, om den inte låg så dumt till. Packa upp, möblera, städa och fixa. Timmarna bara drog iväg. Men kul hade jag! Älskar sånt här.


När klockan började närma sig 15, var vi så hungriga och trötta att vi gav upp för dagen. Blev en sen lunch/tidig middag och sen skulle jag och Alice ta bussen hem. Tyvärr gick det lite galet på hemvägen. 

Självklart lyckades vi sätta oss på fel buss och fick i panik hoppa av strax utanför stan. Jag var måttligt irriterad. Men var inget att göra åt än att börja gå. Tyvärr var Alice inte alls glad.

Alice var trött, blöt och kall. Så efter en del utbrott fick jag lov att bära henne. Sen lyckades hon även somna på mig. Så i nästan 2km fick jag bära en sovande klump på ca15kg (kläder och tung blöja inräknade) på oplogade, halkiga vägar. Blåste "småspik" och jag var otroligt trött jag med. 

Höll på att tappa henne flera gånger, ett tag fick jag även bita fast i jackan, så hon inte skulle luta sig bakåt så jag skulle råka tappa henne. Det var verkligen en utmaning, men jag klarade det hela vägen hem!

Hade sådant mjölksyra i armarna att jag knappt kunde låsa upp dörren till lägenheten. Gick in med skor och ladda min sovande klump i soffan och sen slängde jag av mig alla saker och kröp ned själv. 


Nu sover hon dock för natten och jag har kämpat med det här inlägget i säkert en timme nu. Känner verkligen av armarna just nu och längtar inte tills träningsvärken imorgon. 

Är ändå rätt stolt att jag inte tappade henne eller stannade på hela vägen hem. Var nära flera gånger då det kändes som att armarna skulle gå av, men jag höll ut! Nu förtjänar jag en god natts sömn.