På darrande ben

Idag blev jag hemma från praktiken. En enda dag klarade jag av, sen gav min kropp upp. 

Jag fick mig inte ur sängen för hela kroppen värkte. Tyvärr var knäna värst. Försökte ställa mig upp men det gick bara inte. Efter nästan 30 minuter lyckades Robin hjälpa mig till badrummet. Benen ville inte bära mig, tårarna sprutade och det kändes som att knäna skulle brytas av. Fick nästan en panikattack då det gjorde så ont, var rädd och tyckte hela situationen var pinsamt. 
Jag vet att Robin älskar mig och skulle göra allt för mig, men att bli min "PA" då jag har såna här dagar, är verkligen tungt. Speciellt då detta även påverkar Alice. Hon blir ju självklart orolig när jag gråter. Hon blir alltid lugnare efter jag förklarat läget, kramas och sen är det bra. Men att min "familj" mår dåligt på grund av mig och min kropp, är verkligen inte roligt. 
Min kropp har helt enkelt gett upp. Vet inte alls hur jag ska lösa detta. Kan inte låta bli att bli arg på mig själv och hela situationen. Är bara så less och trött. 

Vet egentligen inte vad jag ville få ut av den här texten. Men nu vet ni hur jag mår i nuläget åtminstone. Bara hoppas det ger sig med tiden.