"Vad är du för en mamma egentligen?"

Den frågan fick jag idag av en väldigt arg kvinna på en parkering. Alice låg och skrek i baksätet och jag klev ur bilen och tänkte lyfta upp henne för lite tröst. Men pga dålig planering så var lillan rätt hungrig, vilket betyder att hon skrek väldigt mycket. 

Tyvärr var det väldigt varmt ute och därför även i bilen.  Men det var inte så pass varmt att Alice skulle tagit skada. Hade dörren öppen bland annat. 

Hur som helst..Kvinnan. 

Jag klev ur bilen och skulle som sagt trösta henne lite då en kvinna kommer upp till mig och sätter igång.  Då hade hon hört de två minuterna som hon skrikit och påstod att jag var en dålig mamma som lämnade mitt barn sådär i bilen i den här värmen. Hur mycket jag än försökte förklara för henne att jag hade full koll på situationen, så fortsatte hon nedvärdera mig och hur jag tar hand om min dotter. 

Till slut gav hon sig och gick sin väg. 

Jag vet att jag inte gjort något fel, men även jag har svårt att vara stark i sådana situationer. Undertiden kanske jag kan hålla mig rak i ryggen. Men så fort hon gått blev jag ledsen. Hon känner inte mig eller vet hela historien till varför min dotter gråter.  Hon har ingen rätt att komma fram och lägga upp såna här påstående. 

Nä, detta var inte en trevlig dag.