Syndrome

 

Hände inte så mycket mer den dagen. Vi kom hem från stan, Niklas åkte hem och jag spelade lite medans Alice såg barnprogram. Sen var det läggdags för oss båda och jag tänkte blogga lite innan jag somnade. Trodde jag!

 

Ligger som sagt i sängen och ska blogga. Hinner halva inlägget sen hör jag hur någon nästan slår sönder ytterdörren till trapphuset. Den låser sig klockan 21, så jag antog det kanske var grannen som var utelåst och ville få uppmärksamhet. Hörde även en man som ropade medans det small där ute i trapphuset.  Sen helt plötsligt slutar det smälla på dörren och det blir tyst. Så jag tänkte inte mer på det.

 

Då hör jag hur det börjar smälla på min balkongdörr så glaset darrade. Mannen har alltså gått runt huset och till min uteplats och försöker få mig att öppna dörren. Eftersom jag ligger och sover i vardagsrummet, så fick jag en chock då det började smälla så mycket av hans slag på fönsterdelen. Hördes så högt att jag trodde glaset skulle gå sönder när som helst.

 

Mannen verkade väldigt arg och han skulle prompt in i lägenheten. Jag hade hjärtat i halsen och försökte att inte göra något ljud ifrån mig. Om han inte hör att jag är hemma, kanske han g¨r sin väg. Men nejdå, han slog och slog på dörren och sen slutade han helt plötsligt. Jag var på riktigt rädd att han skulle få sig in.

 

Alice hade vaknat av allt ljud, även hon var rädd men honvar så otroligt duktig. Sa åt henne att hon måste vara tyst och hon verkade förstå. För hon sa ingenting utan låg bara och tittade på vad jag gjprde. Jag kröp upp ur sängen och gick mot balkongdörren med mobilen i handen. Skrev direkt till Robin efter hjälp. Vågade inte ringa ifall mannen fortfarande var kvar och skulle höra mig. 

 

 

Jag lyckades vrida upp persiennen så pass mycket att jag kunde se ut, men att han där ute inte kunde se in. Han var fortfarande utanför dörren. Han hade satt sig på huk och grävde i snön. Han svor och började förstöra sakerna på uteplatsen. Kastade sönder blomkrukorna, ramlade över Alice leksaksbil och drog cykelvagnen över sig. Slet loss plaststolarna och slängde iväg dom mot grannen och böjde sönder min metallställning. Trodde han skulle kasta in den i dörren först, för han skrek och var riktigt arg över att han inte kom in. 

 

Vid det här laget hade jag redan listat ut att han var påverkad av något slag. Både på hur han lät och hur han rörde sig. Den här mannen var inte nykter någonstans. Men det gjorde inte mig mindre skraj. För då kunde verkligen vad som helst hända. 

 

Tillslut efter att han insett att dörren inte komme röppnas och han slutade ha sönder mina saker, började han vingla därifrån upp mot gatan. Då ringde polisen och jag sa att mannen var påväg härifrån. Robin hade ringt dom direkt efter jag hade skrivit och både polisen samt Robin var snabba på plats. Mannen greps direkt och var tydligen en känd person hos dom. Dom hade alltså haft med den mannen att göra tidigare. 

 

En polis kom in och pratade med mig och Robin. Polisen var väldigt dryg och jag blev nästan irriterad över hur han betedde sig. Men i slutändan så var iallafall jag och Alice oskadda. Robin tog med oss hem efter att polisen kollat läget och förhört om händelsen. Jag ville inte vara kvar i lägenheten efter detta. Robin gick ut på uteplatsen och kollade hur det såg ut. Han hämtade stolarna och det värsta runt om . Resten orkade vi inte med då klockan började närma sig 23 på natten. 

 

 

Tror jag var i shock nästan hela natten. Alice lyckades somna strax efter midnatt och jag strax efter. Kändes betydligt tryggare att sova hemma hos Robin med både han och Castro (Robins hund) i huset. men drömmarna var inte kul till och från. Men för det mesta sov jag rätt bra. 

 

Trots det lilla "äventyret" under natten. Så steg vi alla upp som vanligt på morgon och for till Förskolan med Alice. Jag har försökt använda hela dagen till att tänka på allt annat än vad som hände. Tycker fortfarande det är otroligt obehagligt. Nästan som att det vilar en förbannelse över den här lägenheten. Har bara hänt jobbiga, hemska saker sen jag flyttade in här. 

 

Robin hjälpte till att städa upp det värsta på uteplatsen och det som är kvar, har frusit fast redan. Så det får vi ta närmare våren. Otroligt tråkigt. Jag kommer dock inte göra någon anmälan då det inte finna något av värde i det som gick sönder. Straffet skulle bli så lågt att den här mannen skulle aldrig märka av det ändå. Och jag orkar inte tjafsa om det. Det som gick sönder som jag värderar personligen, går det inte sätta ett pris på ändå. Så det är ändå kört. Det ända jag kan göra är att glömma och gå vidare. Även om det kommer ta ett tag.

 

Har säkert glömt skriva massor samt har massor med stavfel, men mitt huvud är i en sån röra just nu. Måendet är också därefter. Nu vill jag försöka glömma, men eftersom jag känne rmig, kommer detta hemsöka mig länge. 

 

Visst, nu kanske ni inte tycker deta här var särskilt farligt eller läskigt. Att jag överdriver eller liknande. Men jag uppfattade situationen väldigt hotfull och jobbig. Och det räcker för mig. Ni behöver inte tycka som jag och det respekterar jag, lika som att jag hoppas ni respekterar mina känslor om detta.